tjejen som vet vad en sjukling behöver

Om en dryg timme drar vi på årets, och därmed säsongens första rugbyträning. Jag är nån sorts blandning mellan nervös och stoked. Årets målsättningar kommer vara rätt så annorlunda jämfört med förra årets, främst pga ganska stort spelarbortfall.. Som Emma uttryckte det; Vi ska ha en leksäsong. Med andra ord, det blir inget sm-guld-snack, utan säsongen handlar mer om att ha kul, rekrytera och bygga upp ett lag. Det kan bli intressant :)

Häromdagen beklagade vi oss högljutt på fb om hur sjuka vi är här hemma. Emma dras med en förkylning, min konstanta huvudvärk har smått börjat övergå i en förkylning och David, det lilla livet, han har fått magkatarr. Som en skänk från ovan ringer det på porttelefonen sisådär vid 8-tiden. Som vanligt när vi inte väntar besök tittar vi alla bestört på varandra. Vem kommer? Vad vill dom? Vem ska svara? Och viktigast av allt; Måste vi ta på oss byxor?

Det visade sig att det var Josefin, finaste Jossan, som hade sett vårat klag på fb och nu kom med sjukleverans, som hon så fint kallade det. Dvs, dom godaste, och mest estetiskt tilltalande äppelmuffins jag nånsin varit i närheten av! TACK J, you made our night :)