Förra året tog jag och beställde mig en egen namnskylt till jobbet. En helt vanlig skylt från www.skyltmax.se .. Eftersom jag älskar grönt fick skylten bli grön, med vit text. MISSTAG. Det ser bara ut som jag har en "undersköterska"-skylt på mig, vilket jag har upptäckt förvirrar de stackars läkare som letar efter en sjuksköterska att ronda/prata med...
Så nu ska jag beställa en ny skylt, denna gången blir det en rosa :) Nu jävlar ska jag bli fiiiiiiiiiiiiin på jobbet. Det jag gillar med skyltmax är att skyltarna är enkla att göra, till skillnad från andra sidor jag provat. Man klickar snabbt i sina val och så får man se en bild på hur skylten kommer se ut, vilket jag saknat på andra sidor. Man kan även göra andra sorters skyltar, om man har läggning för sånt ;D
Dom har dessutom schyssta erbjudanden för Sveriges bloggare, spana in på www.skyltmax.se ;D ;D
2014-01-13
2013-10-15
2013-10-06
Let´s make it official:
Jag har en ny kärlek i livet. Världens bästa man;
Modern family. Vi lämnar det så. (dubbeltumme)
Modern family. Vi lämnar det så. (dubbeltumme)
2013-10-05
ettinläggtillmedmassatext, skafotamerjaglovar
Idag har jag min första lediga dag sen jag kom hit. Skulle egentligen varit ledig igår men som bekant så blev jag inkallad till hemtjänsten igår. JISSES!
Jag kom dit och fick en lista med alla brukare jag skulle till, och korta instruktioner om vad jag skulle göra där. Fick en bilnyckel, två olika mobiler och en GPS. Hejdå och lycka till! Nåväl... Jag drog iväg och irrade runt som en galning för att hitta rätt. Jag förbannade allt som levde för att jag inte fick igång gps-jäveln och fick lov att slå igång mobilnätet på min egna telefon för att över huvud taget ha någon chans att hitta rätt. När jag slutade och samlade ihop alla saker i bilen visade det sig att det fanns en on-knapp på gps:en som jag helt enkelt missat. Jag fattar inte hur det gick till, då jag vände och vred på den hundra gånger innan jag argt konstaterade att dom uppenbarligen gett mig en trasig gps. Men den lilla detaljen delade jag inte med någon där; dom tyckte nog redan att jag var virrig nog. Kvällens fiasko nr1.
Dom verkar älska att ringa varandra och kolla läget, 4 olika killar ringde mig när jag var hos olika brukare för att höra om jag behövde hjälp och om jag skulle bli klar i tid. "Öh, hur fan ska jag kunna veta det?!", ville jag argt skrika i telefon. Men nä, snällt skrattade jag lite och sa att det nog skulle ordna sig. Även fast jag egentligen ville påpeka att jag skulle jobba snabbare om dom slutade ringa mig konstant. Framåt kvällen fick jag dock lov att bekänna färg och en go och gla kille vid namn Johannes fick möta upp mig på en bakgata och ta ett av mina besök för att jag helt enkelt inte KUNDE hitta fram till rätt adress. Helt sjukt, mitt i samhället (var i ett område utanför centrum i Trondheim) så fanns det små grusvägar som man tydligen skulle hitta fram på helt utan hjälp. Kvällens fiasko nummer 2.
Kvällens fiasko nr 3 blev när jag (efter att ha slösat en halvtimme på att leta efter en adress som uppenbarligen inte existerar på några kartor) fick lov att tacka ja till en ganska less kille vid namn Morten när han erbjöd sig att ta vår dubbelbemanning själv. Han förstod väl att det skulle bli fasligt sent om jag skulle vara där tillsammans med honom och sa därför att han kunde ta hand om den brukaren själv, trots att det var planerat för två. JA TACK sa jag och åkte vidare till mitt sista besök för kvällen. Där skulle jag tvätta och byta uridom på en karl inför natten. Lyfte upp den gamla urinpåsen för att kunna dra av byxorna och började ta bort det gamla uridomet när jag kände att nåt blev väldigt blött på mitt ena lår.. Då har den fantastiska människan som satte den urinpåsen på hållaren dragit så hårt att det gått hål i påsen, vid båda hålen där man fäster den. YES! Kiss på mig, kiss i sängen och kiss på golvet. Kvällens fiasko nr 4.
Fick dock skjuts tillbaka till stan av en väldigt vänlig kvinna vid namn Elisabeth, som under bilfärden berömde mig och tyckte jag var tuff och modig som tackade ja till den turen, trots att jag inte kände till brukarna, omgivningarna eller rutinerna. Heja mig! När jag kom hem tog jag en lång dusch och skrubbade sönder mitt lår...
Idag är jag som sagt ledig, fick ett samtal från Adecco för en halvtimme sen och dom undrade om jag kunde jobba ikväll. Suck och fan, tänkte jag. Ja det kan jag, sa jag. Då frågade hon om jag kunde jobba imorgon också, vilket jag inte får för man måste vara ledig var tredje söndag och jag ska jobba två helger efter denna. Då visade det sig att jag inte får jobba ikväll heller, då det tydligen räknas som söndag from kl.18 på lördagkvällen. ÅH NEJ, då måste jag visst leva upp till planen att dricka vin med Clara och Martin ikväll... Typiskt... :)
Jag kom dit och fick en lista med alla brukare jag skulle till, och korta instruktioner om vad jag skulle göra där. Fick en bilnyckel, två olika mobiler och en GPS. Hejdå och lycka till! Nåväl... Jag drog iväg och irrade runt som en galning för att hitta rätt. Jag förbannade allt som levde för att jag inte fick igång gps-jäveln och fick lov att slå igång mobilnätet på min egna telefon för att över huvud taget ha någon chans att hitta rätt. När jag slutade och samlade ihop alla saker i bilen visade det sig att det fanns en on-knapp på gps:en som jag helt enkelt missat. Jag fattar inte hur det gick till, då jag vände och vred på den hundra gånger innan jag argt konstaterade att dom uppenbarligen gett mig en trasig gps. Men den lilla detaljen delade jag inte med någon där; dom tyckte nog redan att jag var virrig nog. Kvällens fiasko nr1.
Dom verkar älska att ringa varandra och kolla läget, 4 olika killar ringde mig när jag var hos olika brukare för att höra om jag behövde hjälp och om jag skulle bli klar i tid. "Öh, hur fan ska jag kunna veta det?!", ville jag argt skrika i telefon. Men nä, snällt skrattade jag lite och sa att det nog skulle ordna sig. Även fast jag egentligen ville påpeka att jag skulle jobba snabbare om dom slutade ringa mig konstant. Framåt kvällen fick jag dock lov att bekänna färg och en go och gla kille vid namn Johannes fick möta upp mig på en bakgata och ta ett av mina besök för att jag helt enkelt inte KUNDE hitta fram till rätt adress. Helt sjukt, mitt i samhället (var i ett område utanför centrum i Trondheim) så fanns det små grusvägar som man tydligen skulle hitta fram på helt utan hjälp. Kvällens fiasko nummer 2.
Kvällens fiasko nr 3 blev när jag (efter att ha slösat en halvtimme på att leta efter en adress som uppenbarligen inte existerar på några kartor) fick lov att tacka ja till en ganska less kille vid namn Morten när han erbjöd sig att ta vår dubbelbemanning själv. Han förstod väl att det skulle bli fasligt sent om jag skulle vara där tillsammans med honom och sa därför att han kunde ta hand om den brukaren själv, trots att det var planerat för två. JA TACK sa jag och åkte vidare till mitt sista besök för kvällen. Där skulle jag tvätta och byta uridom på en karl inför natten. Lyfte upp den gamla urinpåsen för att kunna dra av byxorna och började ta bort det gamla uridomet när jag kände att nåt blev väldigt blött på mitt ena lår.. Då har den fantastiska människan som satte den urinpåsen på hållaren dragit så hårt att det gått hål i påsen, vid båda hålen där man fäster den. YES! Kiss på mig, kiss i sängen och kiss på golvet. Kvällens fiasko nr 4.
Fick dock skjuts tillbaka till stan av en väldigt vänlig kvinna vid namn Elisabeth, som under bilfärden berömde mig och tyckte jag var tuff och modig som tackade ja till den turen, trots att jag inte kände till brukarna, omgivningarna eller rutinerna. Heja mig! När jag kom hem tog jag en lång dusch och skrubbade sönder mitt lår...
Idag är jag som sagt ledig, fick ett samtal från Adecco för en halvtimme sen och dom undrade om jag kunde jobba ikväll. Suck och fan, tänkte jag. Ja det kan jag, sa jag. Då frågade hon om jag kunde jobba imorgon också, vilket jag inte får för man måste vara ledig var tredje söndag och jag ska jobba två helger efter denna. Då visade det sig att jag inte får jobba ikväll heller, då det tydligen räknas som söndag from kl.18 på lördagkvällen. ÅH NEJ, då måste jag visst leva upp till planen att dricka vin med Clara och Martin ikväll... Typiskt... :)
2013-10-04
Norge, osv
Så, då gör vi återigen ett försök till att blogga. yäh yäh tänker ni, det har vi hört förr. JAJJEBUS! Suck it. Jag är en periodare, som med så mkt annat.
Nåväl, jag är ju inne på dag 3 i Trondheim, och måste erkänna att jag har blandade känslor. Jag anlände i tisdags, på eftermiddagen och fick inleda min Norge-vistelse med att sitta på flygplatsen i 1,5 timme och vänta på min väska. Det förtjusande flygbolaget Norwegian hade nämligen ställt in min flight mellan Oslo och Trondheim så de fick boka in mig på ett annat flyg istället. Men oooooooops! Dom kunde inte se till att jag och min väska fick åka samma flyg. Ah well. Det rör väl inte dom i ryggen, och har jag ju redan bokat min nästa resa med dom, så inte fan tappade dom en kund heller. Jag menar, jag har ju precis startat ett konto med dom för att suga in lite cash point (jävla dumt att jag inte gjorde det när jag bokade våra newyork-biljetter, då hade jag tjänat såååå mkt points. nåväl) så det är väl bara att bita i det sura, som jag brukar säga... Tillslut tog jag mig iaf till staden, och ja, Norge ter sig som ett mkt vackrare land än Sverige. just sayin...
Onsdag och torsdag spenderades i totalt ångest, då jag började jobba på ett helsehus i Soebstad, ett litet ställe söder om Trondheim. Dag ett: kaos. Dag två: fortfarande kaos. Vi talar inte mer om saken så behöver jag inte uppsöka fosterställning. Detta helsehus är alltså ett kommunalt boende med lite olika sorters avdelningar. Stället jag är på har en del avlastningsplatsen, korttidsplatser och slutligen en del långtidsplatser. Några våningar ner finns en rehabiliteringsavdelning, och den sykepleier jag jobbade tillsammans med igår berättade att där har de mer personal, fler sjuksköterskor, sjukgymnaster och helt enkelt mer resurser. Jag drog slutsatsen att vår avdelning främst handlar om förvaring. Det verkar så iaf.
Ikväll ska jag bege mig ut med bil och GPS för några timmars irrande i hemtjänsten. 18-22.30, tur jag inte har nåt annat inplanerat en fredagkväll liksom... Jag kommer dock tjäna cirkus 250 spänn (norska) i timmen, så en får väl tacka och ta emot!
Jag har även varit på skattekontoret idag och ansökt om skattekort. De tvingade mig att ange slutdatum för min vistelse här så jag drog till med 18e december. Bara för det blev jag tvungen att boka hemresa när jag var klar där. TYPISKT. Så, Uppsala... den 18e december kömmer jag!
Nåväl, jag är ju inne på dag 3 i Trondheim, och måste erkänna att jag har blandade känslor. Jag anlände i tisdags, på eftermiddagen och fick inleda min Norge-vistelse med att sitta på flygplatsen i 1,5 timme och vänta på min väska. Det förtjusande flygbolaget Norwegian hade nämligen ställt in min flight mellan Oslo och Trondheim så de fick boka in mig på ett annat flyg istället. Men oooooooops! Dom kunde inte se till att jag och min väska fick åka samma flyg. Ah well. Det rör väl inte dom i ryggen, och har jag ju redan bokat min nästa resa med dom, så inte fan tappade dom en kund heller. Jag menar, jag har ju precis startat ett konto med dom för att suga in lite cash point (jävla dumt att jag inte gjorde det när jag bokade våra newyork-biljetter, då hade jag tjänat såååå mkt points. nåväl) så det är väl bara att bita i det sura, som jag brukar säga... Tillslut tog jag mig iaf till staden, och ja, Norge ter sig som ett mkt vackrare land än Sverige. just sayin...
Onsdag och torsdag spenderades i totalt ångest, då jag började jobba på ett helsehus i Soebstad, ett litet ställe söder om Trondheim. Dag ett: kaos. Dag två: fortfarande kaos. Vi talar inte mer om saken så behöver jag inte uppsöka fosterställning. Detta helsehus är alltså ett kommunalt boende med lite olika sorters avdelningar. Stället jag är på har en del avlastningsplatsen, korttidsplatser och slutligen en del långtidsplatser. Några våningar ner finns en rehabiliteringsavdelning, och den sykepleier jag jobbade tillsammans med igår berättade att där har de mer personal, fler sjuksköterskor, sjukgymnaster och helt enkelt mer resurser. Jag drog slutsatsen att vår avdelning främst handlar om förvaring. Det verkar så iaf.
Ikväll ska jag bege mig ut med bil och GPS för några timmars irrande i hemtjänsten. 18-22.30, tur jag inte har nåt annat inplanerat en fredagkväll liksom... Jag kommer dock tjäna cirkus 250 spänn (norska) i timmen, så en får väl tacka och ta emot!
Jag har även varit på skattekontoret idag och ansökt om skattekort. De tvingade mig att ange slutdatum för min vistelse här så jag drog till med 18e december. Bara för det blev jag tvungen att boka hemresa när jag var klar där. TYPISKT. Så, Uppsala... den 18e december kömmer jag!
2012-09-12
2012-05-09
hello there, the angel from my nightmare
Jag har sån å n g e s t. Jag vaknade halv 4 och kunde fan inte somna om. Nu är det ingen idé. Det är jätteljust ute, klockan är 5.09 och om 45 min ringer larmet. Det första alltså. I ren skräck över att försova mig till denna viktigaviktiga dag ställde jag nämligen sex larm. Låg sen vaken och nojade över om jag inte borde ställa ett till. Sa till mig själv på skarpen att Nä det får fan räcka. Jag vet ju att jag kan ta mig upp när jag väl MÅSTE. När jag väl övertalat mig själv om detta och ungefär tusen gånger försäkrat mig om att telefonen var på ljudlöst (pallarente att vakna av sms eller samtal i natt liksom) så lyckades jag somna, sådär strax efter 11. Det var ju en bra tid, helt respektabelt när man ska upp kl.6 MEN BARA OM MAN LYCKAS SOVA TILL 6!!!!
Halv 4 vaknar jag alltså och börjar i mitt huvud gå igenom dagen. Tänk om jag misslyckas? Tänk om jag ger patienten fel läkemedel? Tänk om jag snubblar på väg till patientens säng, rycker tag i vederbörandes arm och typ drar den ur led? Tänk om min bedömande lärare påpekar att jag är dum i huvudet som kommer dit trots att jag uppenbarligen är dunderförkyld. Vad gör jag då?
Det vore ju alldeles för bra för att vara sant om jag klarade detta nu. Jag menar, tentan gick bra. Mycket bättre än förväntat. Jag var knappt nervös över att inte ha klarat den. Hela jävla examensarbetet har gått awesome (hur skulle det inte kunnat göra det, med Majzzen vid min sida?). Opponeringen i måndags gick som på freakin räls och vi fick praktiskt taget bara beröm (och jättefå kompletteringar) av våran examinator. Dessutom hämtade jag ut min hemtenta igår och hade klarat den utan problem. Inga konstigheter.
Jag kan helt enkelt inte klara det praktiska provet idag. Det vore för enkelt, för bra för att vara sant. Då är jag ju nästan sjuksköterska, på riktigt. Det går ju inte. Jag kan ju ingenting!!!!
Jag har sån å n g e s t. Kan jag inte bara få skippa att gå dit, hoppa av programmet och jobba som uska på förlossningen för resten av mitt liv? Pretty please with sugar on top?
Halv 4 vaknar jag alltså och börjar i mitt huvud gå igenom dagen. Tänk om jag misslyckas? Tänk om jag ger patienten fel läkemedel? Tänk om jag snubblar på väg till patientens säng, rycker tag i vederbörandes arm och typ drar den ur led? Tänk om min bedömande lärare påpekar att jag är dum i huvudet som kommer dit trots att jag uppenbarligen är dunderförkyld. Vad gör jag då?
Det vore ju alldeles för bra för att vara sant om jag klarade detta nu. Jag menar, tentan gick bra. Mycket bättre än förväntat. Jag var knappt nervös över att inte ha klarat den. Hela jävla examensarbetet har gått awesome (hur skulle det inte kunnat göra det, med Majzzen vid min sida?). Opponeringen i måndags gick som på freakin räls och vi fick praktiskt taget bara beröm (och jättefå kompletteringar) av våran examinator. Dessutom hämtade jag ut min hemtenta igår och hade klarat den utan problem. Inga konstigheter.
Jag kan helt enkelt inte klara det praktiska provet idag. Det vore för enkelt, för bra för att vara sant. Då är jag ju nästan sjuksköterska, på riktigt. Det går ju inte. Jag kan ju ingenting!!!!
Jag har sån å n g e s t. Kan jag inte bara få skippa att gå dit, hoppa av programmet och jobba som uska på förlossningen för resten av mitt liv? Pretty please with sugar on top?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)