Idag jobbade jag, trots att jag var bakis igår. Duktiga jag, min januarilön kommer bli ett trevligt tillskott. Dagen började lugnt som det allra lugnaste vatten, naturligtvis var detta lugnet före stormen. Det var snitt, det var minskade fosterrörelser och vars fan är alla läkare/barnmorskor/nån som vet vad dom pysslar med, när dom behövs? Va? Va?
Nåväl, jag hade finaste paret idag. Hon var sådär vackert gravid, håret var slarvigt uppknutet men såg ändå perfekt ut. Hon var lång och ståtlig och såg typ ut som en amazon. En preggo-amazon. Så jävla vackert. Dom var båda astrevliga, hade med sig julmust (apotekarnes naturligtvis, som alla vettiga människor) och spelade asbra musik på spotify under hela förmiddagen. Så där står jag, med mysparet och lyssnar på Joni Mitchell och Neil Young. Och vad händer? Freakin kvällspersonalen kommer, med en barnmorskestudent, som naturligtvis tar min fina friska förstis ifrån mig. Jag och min barnmorska fick snällt stiga åt sidan och jag fick istället ägna mig åt att ta emot tveksamma vattenavgångar och mammor i latensfas och mycket knapp kunskap i det svenska språket. Inte för att det är nåt fel med det, don´t get me wrong. Jag älskar mitt jobb, och alla kvinnor man möter där. Men det där var ju MIN mamma! ååååh
Nåväl, jag fick gå in och säga hej och grattis efteråt. Joni Mitchell spelades fortfarande. Jag var glad, och tänkte, så vill jag vara när jag föder mina barn. Alla fem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar