inte som i London direkt

Denna kurs är som ett skämt. Vi skrev ett värdekasst arbete förra veckan, ett arbete som fick läraren att hoppa och skutta i stolen av ren upphetsning. Tydligen ett arbete som fick henne att känna att det är roligt att vara lärare, ett arbete klart värt ett MVG (trots att hon naturligtvis inte får ge mer än U och G). Så den här veckan låtsasläste vi en bok på norska, läste ett kapitel fullt av upprepningar, dock på svenska, och skrev ännu ett pinsamt arbete. Troligtvis blir det pirr i magen på läraren även för detta, med tanke på kvaliteten på den här institutionen. Jag säger ba H E R R E G U D. Nåväl, jag är ledig till på fredag och tänker inte klaga mer än så :)

Imorgon ska jag äta frukost med Emma och Clara på norrlands, mina små hjärtan :) Sen ska jag och sambo-Emma fara på Kupan och Plantagen. Jag ska även fixa lite ärenden på stan och sen. Ja, vara ledig. Freakin love life :)

Ronja, Milla och Mickan är i London as we speak. Så jävla inte avundsjuk jag är... Inte alls....

nu är klockan nästan 1700

.. och då är det väl högst befogat att ta sitt första glas vin? Det är ju trots allt fredag :)

Idag kom CSN, FINALLY. Jag firade med att betala av lite skulder, lite räkningar och sen fara ner på stan. Tråkköpte massa nödvändiga saker men som suger att lägga pengar på, typ strumpbyxor, horsnoddar och mascara. Kan vara trökigast ever. Det är inte som att nån kommer säga Men åh Erika vilka fina hårsnoddar du har, är dom nya? Eller att nån kommer anmärka på att jag har en ny mascara, jag kommer knappt märka det själv. Med andra ord, inköp som varken gör en glad eller får en att känna sig så mkt finare.

För att trösta mig själv köpte jag en jacka på rea och en jättefin (småblommig, suprise huh?) klänning, som visserligen inte var på rea men dock grön och därför superduperfin.

Ikväll blir det middag, vin, skitsnack och dans med mina pärlor från klassen. Living the dream :)

För 200 blev den min, trots att den hade kostat 800.
Det kallas vältyp niceprice :)

äntligen

Så var den efterlängtade, ångestframkallande första träningen för säsongen avklarad. I Sävja träffades vi, ca 15 glada rugbytjejer med mängder av glada leenden och en del nervositet. Flera månader har trots allt gått sen sist.

Under uppvärmningen slocknade lamporna som lyser upp konstgräsplanen och lämnade oss till röstlokalisering och spånande på den nya sporten mörkerrugby, innehållande självlysande armband och mörkerkikare. Nåväl, vi såg tillräckligt mycket i mörkret för att kunna följa Kattis instruktioner om diverse upphopp och utfallssteg, något som tydligen var allt för mycket för mina stackars ben. När väl ljuset åter lyste på planen kändes musklerna på baksidan av mina lår som att dom förkortats nån decimeter och resten av träningen genomfördes i ren skräck för en eventuell sträckning och tankarna på morgondagens värk.

Låren till trots fortsatte jag springa genom hela träningen och överlevde, liksom övriga delar av laget. Tänk vad glad man blir av dessa fina tjejer, den välbekanta gräsplanen och den efterlängtade rugbybollen! Jag ser fram emot en säsong med många sprints, mycket träningsvärk och många många skratt. Det senare är trots allt oundvikligt med det fina laget, URFCs damer!

tjejen som vet vad en sjukling behöver

Om en dryg timme drar vi på årets, och därmed säsongens första rugbyträning. Jag är nån sorts blandning mellan nervös och stoked. Årets målsättningar kommer vara rätt så annorlunda jämfört med förra årets, främst pga ganska stort spelarbortfall.. Som Emma uttryckte det; Vi ska ha en leksäsong. Med andra ord, det blir inget sm-guld-snack, utan säsongen handlar mer om att ha kul, rekrytera och bygga upp ett lag. Det kan bli intressant :)

Häromdagen beklagade vi oss högljutt på fb om hur sjuka vi är här hemma. Emma dras med en förkylning, min konstanta huvudvärk har smått börjat övergå i en förkylning och David, det lilla livet, han har fått magkatarr. Som en skänk från ovan ringer det på porttelefonen sisådär vid 8-tiden. Som vanligt när vi inte väntar besök tittar vi alla bestört på varandra. Vem kommer? Vad vill dom? Vem ska svara? Och viktigast av allt; Måste vi ta på oss byxor?

Det visade sig att det var Josefin, finaste Jossan, som hade sett vårat klag på fb och nu kom med sjukleverans, som hon så fint kallade det. Dvs, dom godaste, och mest estetiskt tilltalande äppelmuffins jag nånsin varit i närheten av! TACK J, you made our night :)

kaninteslutalyssnapåBonIver

Idag jobbade jag, trots att jag var bakis igår. Duktiga jag, min januarilön kommer bli ett trevligt tillskott. Dagen började lugnt som det allra lugnaste vatten, naturligtvis var detta lugnet före stormen. Det var snitt, det var minskade fosterrörelser och vars fan är alla läkare/barnmorskor/nån som vet vad dom pysslar med, när dom behövs? Va? Va?

Nåväl, jag hade finaste paret idag. Hon var sådär vackert gravid, håret var slarvigt uppknutet men såg ändå perfekt ut. Hon var lång och ståtlig och såg typ ut som en amazon. En preggo-amazon. Så jävla vackert. Dom var båda astrevliga, hade med sig julmust (apotekarnes naturligtvis, som alla vettiga människor) och spelade asbra musik på spotify under hela förmiddagen. Så där står jag, med mysparet och lyssnar på Joni Mitchell och Neil Young. Och vad händer? Freakin kvällspersonalen kommer, med en barnmorskestudent, som naturligtvis tar min fina friska förstis ifrån mig. Jag och min barnmorska fick snällt stiga åt sidan och jag fick istället ägna mig åt att ta emot tveksamma vattenavgångar och mammor i latensfas och mycket knapp kunskap i det svenska språket. Inte för att det är nåt fel med det, don´t get me wrong. Jag älskar mitt jobb, och alla kvinnor man möter där. Men det där var ju MIN mamma! ååååh

Nåväl, jag fick gå in och säga hej och grattis efteråt. Joni Mitchell spelades fortfarande. Jag var glad, och tänkte, så vill jag vara när jag föder mina barn. Alla fem!

Ps

Nu har jag tagit kvällens första vinglas. Det kommer bli en bra kväll.

livet på en pinne

åh, vilken vecka. I tisdags examinerades våran projektplan och efter några små kompletteringar lämnade vi in och var godkända. Meaning: Ledigt resten av veckan. (Nästan) en hel lång ledig vecka utan plugg eller tankar på skolarbete. Helt galet.

Jag for till Mattias i onsdags morse och har sen spenderat två extremlugna dagar där. Gått lite promenader, legat i sängen alldeles för länge och lyssnat på Harry Potter-ljudbok. Dvs, inte gjort ett piss :)

Nu är det fredag och ikväll ska jag dricka vin med mina fina. Dansa också, är väl tanken. Det ska bli sjukt jävla bra :)

Ni vet känslan av att man håller på att förstöra nånting fint? Precis lika jobbigt som det låter..