lördagskonstigt

Ibland undrar jag. Undrar hur jag kan vara så jäkla slarvig. Jag lämnar kläder efter mig vars jag än går. Överallt står tomma flaskor, glas och skålar efter mina måltider. Böcker, papper och annat skroffs sprids i lägenheten som torra löv en blåsig höstdag. Tack gode gud att jag har en sambo med världens största tålamod.

Nu ska jag och Dylan städa lite, sen gå en långpromenad. För det är soligt ute och klär man sig bra kan man nog ignorera vinden. Igår orkade jag inte ens ta på mig min stegräknare, när jag låg kräksjuk helahalva dagen. På kvällen gissade vi hur många steg jag gått egentligen. Jag gissade på 50, Anneli på 20. Samtliga på väg till toan för att kexa.