will give physical for food

Jag är en fruktansvärd, fruktansvärd människa. Jag kommer bli en hemsk sjuksköterska. And here is why:

Jag skulle in till stan förut och köpa begagnade böcker till denna förvirringens kurs. Jag har liksom ingen aning om vad jag pysslar med, över huvud taget. Jag vet inte vad jag borde plugga, läsa, tänka eller nåt. Men nog om det. Eftersom jag är jag så var jag såklart lite sent ute. Nån minut försenad rusade jag ner för trappen och ut genom ytterdörren. Där stod nån sorts arbetskarlar och har blockat hela min väg med en enorm lastbil. Jag ser dum och förvirrad ut och den skäggigaste mannen tittar surt på mig och säger "ja, vi ska snart flytta på oss". "jaha", säger jag. Vad skulle jag säga? Där stod jag och fipplade nervöst på min telefon och försökte att inte skrika på dom. Dumdidumdumdum. Ingen stress, kära karlar.

Nu var det då rätt bråttom, så jag speedade iväg så fort jag kunde utan att springa. För let´s face it, ingen gillar såna som springer till bussen. Jag såg den på håll och insåg att jag hinner, tom utan att springa. Bara jag går väldigt, väldigt fort. Så hör jag ett skrik en bit bort. En stackars tjej har halkat på isen och ligger nu och jämrar sig. Hon slutar liksom inte, verkar ha huuur ont som helst och håller sig om armen.

Då kan man ju tro att jag, som den duktiga sjuksköterskan jag borde bli, skulle gå dit, hjälpa henne, fråga hur det gick, etc. Göra en insats liksom. Men nej, jag får inte missa bussen, jag kommer bli sen till boktjejen. Så vad gör jag? Jag kilar vidare till bussen.

Vad är jag för sorts människa? EGENKLIGEN?