Jag är så jävla jävla jävla trött i kroppen.
Ikväll hade vi första rugbyträningen för säsongen. Det är fortfarande himla kul, även fast jag inte riktigt fattar vad jag håller på med. David lovar att det kommer släppa snart, jag är tveksam. Jag känner mig bara så himla trögtänkt, är jag liksom tillräckligt snabb i huvudet för att klara av det här? Jag kan ju knappt hålla reda på höger och vänster. Jaja, det lär väl visa sig.
Hur som, jag kan konstatera detta efter kvällens träning:
- Jag är en odräglig tjockis med världens sämsta kondis.
- Det känns förbannat skönt att jag körde på till slutet, trots att jag trodde jag skulle kräkas.
- Om jag sköter mig rätt kan jag vara i betydligt bättre shape om bara några månader.
- Tjejerna i laget (och tränarna) är så jävla goa. Dom peppar, stöttar, förklarar, springer sista halv-varvet med en när man själv tror man ska dö.
- Min bror gör detsamma, med peppande ord tar han en hela vägen. Det är fan fint det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar