you are my sweetest downfall

Ikväll var jag på mitt livs andra rugbyträning. Till skillnad från förra tisdagen, när det var mkt passningar, mkt löpning och sen touchrugby, så handlade det idag mkt om (visserligen passningar och löpningar, men) TACKLINGAR! Jag var smått nervös när det var dags, men det var kul. Knät höll bra och det var fan kul att smälla på!

Fredrik sa efteråt "Du är ju typ en naturbegåvning" och jag ville nog dö av stolthet :) Jag måste bara lära mig lite bättre teknik (gå in lägre, etc), och VERKLIGEN träna upp min snabbhet och kondition, så tror jag det kommer bli bra det här :)

Så här sitter jag nu, med skrapsår på händerna, en rygg som vill gråta, ett svullet ben och ett lite svullet knä. Och ett leende på läpparna. Jag trivs rätt bra just nu!