Ibland är jag så rädd för att vara ensam, ensam med mina egna tankar och känslor. Så rädd att jag låter en dum serie spela avsnitt efter avsnitt på datorn tills jag somnar av ren utmattning. Allt för trött och allt för sent.
Livet är konstigt. Kärleken vi inte kan leva utan gör oss så fruktansvärt sårbara. Och så sitter man där, livrädd för sina egna tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar