-

Jag kunde inte sova i natt. Jag låg bara och stirrade och tänkte på Maria. Jag förstår inte hur hon kan vara borta... Jag saknar henne så otroligt mycket. Jag vill kunna ringa henne och höra henne säga, sådär som hon alltid gjorde, "Heej gumman!". Hennes varma röst, jag vill prata med henne igen, höra hennes röst...

Attis sa något som även jag tänkt många gånger.. Maria var den första vuxna människan som pratade med mig, som en jämnlik, trots att jag var ett barn. Hon frågade, lyssnade, var på riktigt intresserad. Jag har alltid känt att mina åsikter, tankar och känslor spelar roll för henne, trots att jag varit just ett barn större delen av den tid jag fick vara en del av hennes liv. Det tycker jag är en otrolig egenskap och en av dom största anledningarna till att jag älskar henne så mycket.

Än en gång får vi bevis för att det inte finns någon rättvisa här i världen. En otroligt människa har tagits ifrån oss.