En stjärna är född

Nu, kära läsare, ska ni få höra om en legendarisk kväll, en kväll som hädan efter kommer gå till historien, som länge efter att mitt ringa jordaliv är avslutat, kommer vara omtalad som den bästa upphämtningen av ett underläge, IN THE HISTORY OF TIME. Jag talar självklart, självfallet, utan tvekan, om giganternas kamp, vinnarnas vinnare, matchernas match..
Fikus vs Ronyafer i KUBB.

Kvällen började lugnt med att jag kom hem från jobbet strax efter 5... Såg på msn att den ovan nämnda rivalen hade frågat ifall jag var taggad på kubb. Självklart! utropade jag och skyndade mig att kontakta min fiende för att anta utmaningen! Nu måste ni förstå att för mig och Ronja är kubb blodigt allvar. Det är den största sporten. Det är eldprovet, det är vad sommaren består av! (-ish....).. Ja, ungefärligt alltså...

Så jag rullade över lite lagomt coolt sådär och först drack vi lite kaffe.. det är såklart viktigt att koffeinladda inför ett sånt här viktigt möte... Lotta skrämde skiten ur mig, och allt var som vanligt.. Men nog låg det en spänning i luften, visst kände vi båda att detta var en kväll utöver det vanliga......

Ungefär kvart över 8 började vi spela, glada i hågen och ovetandes om vilket rafflande slut kvällen skulle få... I början var det jämt, Ronja vann en, jag vann en...
Men vad händer!!
Ronja börjar dra ifrån.. Helt plötsligt är mitt sikte helt ur fokus, min kraft är helt off och alla grästuvor verkar vänt sig mot mig!! Paniken stiger, ska den där lilla räven få vinna över mig så här lätt? Hur kan jag låta det ske? Och framför allt, hur kan jag hindra den här informationen från att någonsin nå Davids öron?? Ronja ledde tillslut med 8-3 i segrar , det var en knepig situation, kan jag lova... Jag löste dock mitt missmod genom att sätta mig under Ronjas halvt omkullfallna äppelträd och filosofera en stund.. Jag funderade på viktiga saker i livet, såsom Tjuren Ferdinand och öl...

Eftersom Ronja hade fått en kick av hennes (för mig) pinsamma ledning så började hon visa massa moves på gräsmattan. Det var alltså moves som hon lärt sig på dansen.. Jag tyckte dom var fina..! Mitt favvomove var när hon la örat mot gräsmattan och sa "det blir fint väder imorgon!".. Tänk, vad dom lär sig på dansen nuförtiden, tänkte jag!

R- Det blir fint väder imorgon!
F- Va? Hur vet du det?
R- Jamen himlen är alldeles rosa där borta.. då blir det fint väder imorgon... Det har jag räknat ut alldeles själv.. Jag är typ Aristotoles!!!!!

HAHA ja Ronja för han är ju faktiskt känd för att han var en alldeles ypperlig meterolog :)

Okej, men nu kommer vi till det i min historia som är freakin legendary!!! Jag hade i mitt hjärta gett upp hoppet om att vinna, Ronja hade blivit lite småkaxig, förmodligen redan börjat planera ett blogginlägg där hon förkunnade att det är hon som är the Champion of the world... Tänk er bara min förnedring, hur mkt jag längtade hem....

Men min tur börjar vända... Jag sänker kubb efter kubb, jag vinner match efter match... tillslut, mina kära läsare, LEDER Fikus giganternas kamp med 9-8 i matcher.. Tänk er mitt lyckorus, Ronjas totala olycka och våra värkande ögon och armar..

Så, alldeles i inledningen av match nummer 18, ringer Sandra.. Hon och några andra satt fast med kass bil mellan umeå och vännäs.. Eftersom vi inte bara är kubbmästare utan också hjältar, så rushade vi iväg till deras undsättning... På vägen hade vi med oss en skiva med Galenskaparna.. Måste jag berätta att det blev en alldeles fantastiskt trevlig bilfärd?


Howdiehoo, efter mycket fixande och trixande, och framför allt, MYCKET sång, så var vi åter på Ronjas gård för att återuppta våran kamp. En snabb match var avklarad, och så var det klart;
JAG STOD SOM MÄSTARE.
JAG VANN,
JAG PISKADE RONJA,
JAG GJORDE EN UPPHÄMTNING SOM INTE VAR MÖJLIG,
JAG ÄR HELT ENKELT BÄST.
jag är bäst. Ronja har tillochmed erkänt det...

Jag, Erika Bergvall, är sjukt kung på kubb. En legend...
Shit alltså, det här är nog större än Sveriges VM-brons 94........

Och dagens låt blir;
Snälla pappa flytta inte in till Tjörn,
med Galenskaparna.. ÅH, säger jag bara. ÅH.