VA?

Vaknar till äcklig snuskig vit virvlande snö. DÖDA MIG DÅÅÅÅ. Det är väl inte sant? (eller alltså jo klart det är sant, vem skulle hitta på ett sånt här skämt? Högst opassande.) Idag ska vi på ssk-gasque-släpp. Det ska bli kult. Hade kanske varit ännu mer kult om solen strålat och det inte låg äcklig snuskig vit snö på marken. Men nåväl. Man kan inte få allt.

Jag tänkte berätta en lustig historia från förra helgen, när vi jobbade på bandyfinalen. Men nu är jag på så jävla dåligt humör. Det får helt enkelt vänta.

.. och den skiner än idag.

Jag förälskade mig just i Marcus Birro. Tänk vad lättfångat ett ungt sjuksköterskehjärta är!

..för med solen kommer kärleken

Nog för att jag är en person som bryr mig (troligtvis sjukligt mkt) om vad folk tycker om mig. Och nog för att det kanske är lite onödigt. Men jag blir fan brydd när folk blänger argt på mig när jag är ute och springer lite. Jag menar, är inte stadsskogen stor nog för oss båda? Bara för att dom rullar fram på sin lilla cykel och jag rullar fram som en liten boll, betyder det att vi inte kan existera i samförstånd?

Vad är det som stör mest, undrar jag? Är det mitt högröda ansikte, det fullkomligt obefintliga löpsteget eller mitt högljudda flåsande som river upp arga och upprörda känslor? Eller är det bara så folk ser ut när dom stressar hem från en äcklig dag på jobbet/bmc? VA???? Jag älskar inte att möta dom heller, tro mig. Det enda jag vill är att få flåsa ifred med min iphööne, men nu går ju inte det.

Nåväl, på tal om min iphone. Jag ÄLSKAR appen RunKeeper. Vilken jävla pepp som drabbar en när man hör den tråkiga monotona kvinnorösten proklamera att jag minsann förbättrar min avarage time med ca 30sek/km. Idag sprang jag "min vanliga runda" (jag tränar så jääävla ofta) hela 2 min snabbare än sist, och massa gånger innan dess. Hurra för mig!

gemigsolendåå

I söndags promenerade jag till affären utan vantar, och jag frös inte ens. Det var liksom varmt ute. Ellerokej, det var inte kallt iaf. Det var typ mild luft. I måndags vaknade jag till en vit mark, vit himmel och vita vägar. DÖDEN.

Jag vill bara ha gröna gräsmattor, värmande sol och barfotafötter. Det vill jag.

I söndags var jag med Anneli, åt mat och alldelesförmycketglass. Det var fint :)

just i detta nu..

.. längtar jag så jävla mkt hem till Lybäck. Jag vill sitta på bron under en halvkylig vårkväll, stirra ut över träden och sakna min fina mamma. Jag vill lukta på vårens dofter och höra livet bubbla i vårmarken. Jag vill plocka årets första tussilago, sätta i ett litet litet glas, och sakna min fina fina mamma. Jag vill dricka vin och gråta för att hon inte längre är hos oss.

Hon är aldrig hos oss igen.

Jag vill hem.

åååh plugglördag, skitlördag

Jag har nu tänkt lista allt som är tråkigare än att spendera sin lördag med att läsa vetenskapliga artiklar på engelska:

1. Stefan & Krister
2.

det är sånt här...

som gör ens söndag till en alldeles förträfflig dag. Puss och kärlek till fina vänner!

oh, the horror

Alltså, vari ligger rättvisan i att jag skippar utgång, går hem när dom andra drar ut och därmed är hemma kl.12, dricker vatten istället för mer vin dom sista typ två timmarna på festen, allt för att undvika att bli bakis.. OCH SEN LIGGER JAG IAF HÄR MED DUNDRANDE HUVUDVÄRK???!! Va? Do tell, vars är detta rättvist nånstans?

Jag får skylla på att jag faktiskt drack en flaska vin innan vattnet kom in i bilden, att jag var rätt så väldigt full när väl vattnet kom in i bilden och att jag käkade en kombinerad lunch/middag på eftermiddagen igår pga tidsbrist och lång sovmorgon. Nåväl. Idag ska jag börja kvalitetsförbättra min praktikplats, om jag så dör på kuppen. Tur att jag kan göra det hemifrån :)

Ps. jag ska äta bacon till frukost. Känner ni peppen?

Ps2. Idag ska jag kolla på biljetter hem till påsk. HURRA!

Ps.3 Playstation 3.