På väg från Sthlm till Uppsala i morse räknade jag lite och insåg att jag på 4 dygn hade fått ungefär 12 timmars sömn. Det lägger mig i de bättre delarna av den samlingen människor som stått vid Marias sida dom här senaste dygnen. Det har varit en störtflod av kärlek, sorg, gemenskap och ännu lite mer kärlek. Maria fick det precis som hon ville ha det. Hon dog lugnt och stilla, omgiven av människor som älskar henne. Hennes son viskade till henne att nu är solen på väg upp, koltrasten sjunger utanför och våren har kommit på riktigt. Det är dags att släppa taget. Och det gjorde hon också.

Vackra, underbara människa. Vilket tomrum du lämnar efter dig.
.jpg)












